Sömn. Eller rättare sagt avsaknaden av sömn. Det är det som jag pratar om mest just nu. Det är intressant hur lite sömn jag får och ändå överlever på. Jag orkar en hel del trots att jag borde vara ett vrak. Antar att det är amningshormonerna som får det att funka. Dåligt humör och tålamod är det som märks mest, men det är inte så illa under omständigheterna. Hade jag sovit så här lite när jag inte hade barn, hade jag ju klappat ihop efter bara ett par nätter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar