Lönerevision

På fredag kommer en chef från jobbet hem till mig. Jag vet vad jag tycker att jag är värd på grund av kvalitén på mitt arbete och hur mycket jag slet för företaget förra året. Tyvärr känner jag mig pessimistisk. Jag var gravid och sjukskriven på deltid från september och på grund av min förra chefs senfärdighet fick de inte in en ersättare i tid. Trots att det inte var mitt fel, känns det som att skuggan av allt strul ändå faller på mig. Ungefär som att jag är den goda osten som man lagt på ett mögligt bröd. Spelar ingen roll hur bra jag smakar, smaken av den mögliga brödet är ändå det som känns mest...

Sömn

Sömn. Eller rättare sagt avsaknaden av sömn. Det är det som jag pratar om mest just nu. Det är intressant hur lite sömn jag får och ändå överlever på. Jag orkar en hel del trots att jag borde vara ett vrak. Antar att det är amningshormonerna som får det att funka. Dåligt humör och tålamod är det som märks mest, men det är inte så illa under omständigheterna. Hade jag sovit så här lite när jag inte hade barn, hade jag ju klappat ihop efter bara ett par nätter...

Framtiden...

Redan söndagskväll. Den lilla myshuliganen är nu nästan exakt, på minuten, tre veckor gammal. Känns som att de tre veckorna har gått oerhört fort. Mycket snabbare än de tre veckorna innan hon föddes. Kanske är det för att det känns som tiden går så fort som jag känner ett kliande i planeringsfingrarna. Jag är sugen på att planera allt från fika och lunch med vänner till att skriva en tioårsplan. Ska bara sova lite mer först...

Nya grannar

De nya grannarna renoverar. Borrade nästan non stop i fyra timmar igår. Nu började de igen. Det mest jobbiga är att de är i sin fulla rätt att göra det, jag har ingen rätt att bli arg. Klart att de måste få renovera och de gör det på "tillåtna" tider. Men när hjärnan vibrerar av ljudet blir man lite trött. Och trots allt ganska irriterad. Såna dagar är det inte så kul att vara föräldraledig med stor sömnbrist.

Vyss lull...

Barnet sover! Efter flera dagar av antingen hysteriskt skrikande och ammande eller sovande i max sju minuter i sträck (oavsett på egen hand eller i famnen) har lilla huliganen (2,5 veckor gammal) sovit jättebra idag. Dels i vagnen och på egen hand, dels i famnen. Jag hoppas att det beror på att hon nu får 1,5 dos Minifom istället och att det betyder att det kommer att fortsätta så här. Just nu är jag bara nöjd att vi har haft EN bra dag. När jag får lite egentid medan hon sover på egen hand, åtminstone så jag hinner dricka kaffe i lugn och ro, blir jag en mycket bättre mamma. Jag kan sen mysa och glädjas åt att hon vill vara i famnen och vara vaken. Istället för när hon är vaken och i famnen hela tiden och jag bara vill lägga ned henne... Nu ligger hon och pratar (och hickar...) på soffan. Får se om det vänder till skrik snart. Hittills idag har hon dock somnat igen så snart jag lagt henne i famnen. Lycka!

Målet...

När man startar en blogg känns det som att man borde ha ett mål med den. Något speciellt man vill skriva om, ett tema. Tyvärr gott folk, ett sådant finns inte här. Den här bloggen kommer handla om mitt liv och dess innehåll. Nu när bebis är liten kommer det blir mycket bebis i bloggen. Från utvecklingssprång till gnäll om sömnbrist. När jag kan träna igen kommer jag säkert skriva om det. När jag börjar jobba, blir det nog en del om det. Reser vi bort, skriver jag om det. Ja, ni fattar. En "go-with-the flow"-blogg helt enkelt.

Vissa dagar kanske jag inte skriver alls, vissa kommer det bli flera inlägg. Och vem vet, nån kanske till och med läser dem... ;-)